Humöret har helt övergivit mig. Tur att det bara var tre timmar jobb igår, annars hade jag brutit ihop och snyftat okontrollerat över maskinen. Sammanbrottet kom lite senare på dagen istället. Efter det att Ganska misslyckad julklappshandling och Fullkomligt misslyckad barnuppfostran och Total brist på fina julgranar slog sig samman och fullständigt sköt mig i sank. Jag känner mig fortfarande febrig och täppt efter den gråtattacken och julen är officiellt misslyckad. Tro mig. Jag var där.
Tvärtom min absoluta övertygelse har jag fortfarande inte fått något refuseringsbrev. Mer än två månader har gått och inte ett pip. Vad ska man tro? Att de, som alla andra, har mycket att göra fram till jul, kanske. Att de inte vill göra mig ledsen precis innan tomten ska komma. Att posten har mycket att göra. Säkert sant alltihop.
Och jag får leva i tron att jag kan skriva i minst fyra dagar till. I dag och i morgon är väl kört, men under juldagarna måste jag nog försöka skriva en snutt.
Bara för att se hur det går. För att minnas. För att få uppleva det igen. Kanske en sista gång innan mitt hopp tas ifrån mig.
Klockan halv fem på morgonen dagen innan julafton kan man tro vad som helst. Till och med att man kan skriva något bra. Det är väl ändå så här dags om året mirakel sker.
Om jag bara vore en karaktär i en Disney-film för hela familjen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar