Första steget

Äntligen en helg som kändes lite. En helg lika lång som den föregående arbetsveckan är tydligen formulan jag ska sträva efter i balansen arbete/fritid. I möjligaste mån. Vi får väl se hur det går med det.

Den här veckan har jag markerat i min almanacka som den då jag senast ska få mitt första refuseringsbrev. Två månader har snart gått, sedan jag skickade in mina noveller. Och jag vet, noveller, herre min je, det kan inte bli annat än nej. Men jag är lite försiktigt stolt över mig själv för att jag vågade ta det lilla steget fram i ljuset.

Jag är oftast inte den som ber om folks uppmärksamhet när det gäller något jag gjort.

Jag vet inte hur det ska funka i framtiden, om jag skriver fler böcker, att jag förväntas kliva fram på diverse scener och säga en massa saker för att kränga mina verk. Inte riktigt min kopp te, kan man säga.

Så mycket vill jag det här, kan man också säga. Så mycket vill jag bli författare att jag vågar sådant som jag annars inte gör. Söka till skrivarlinjen, t ex. Gå skrivarlinjen, t ex. Skicka in mina manus till Sveriges två största förlag. Säga: "Titta vad jag har gjort!"

Så mycket vill jag det här att jag, trots att jag inte orkar någonting alls förutom jobbet och hemmet just nu, lik förbaskat skrev en sidas introduktion till något helt nytt igår morse. Och nu finns han där, den här författaren som vill berätta något om skrivandet, och han tänker saker och gör saker och jag undrar om jag kommer att kunna berätta hans historia, vad vet jag om hur det är att vara man, att vara etablerad författare, men jag vill försöka, jag vill det.

Så mycket vill jag det att jag gör det. Det kan jag inte säga om mycket annat. Men samtidigt vet jag ju att det är vansinne. Det finns ingen vettig anledning till varför jag ska lägga min energi på något sådant just nu. Jag vet bara att jag måste. Det här är något jag inte riktigt kan kontrollera. Ett sug, ett beroende som får mig att göra något jag annars inte skulle göra.

Kanske finns det samtalsgrupper för sådant. Ett tolvstegsprogram.

Mitt namn är Sandra och jag har just börjat skriva på min andra roman.

Vem vet hur det här kan komma att sluta?