Trött, trött, trött

Dimman som täckte Malmö i går tycks ha dragit bort och förhoppningsvis tog den med sig dimman inuti mitt huvud när den stack. I går var bara trött och hängigt. Precis hela dagen ville jag bara sova och det är ju synd på lediga dagar men det blev faktiskt ingenting gjort. Ingenting alls. Jag var nog tröttare än jag trodde och när spänningarna som skruvats upp inför julen laddade ur samtidigt som jobbspänningarna laddade ur eftersom jag inte räknar med att jobba den här veckan så bara kollapsade jag i en liten hög.

Så mycket jag hade velat göra hellre än att sova och se på tv, men kroppen kräver vila. Då får den väl det då. Kanske något kan bli lagat om jag vilar tillräckligt mycket, tillräckligt länge. Kanske det som gått sönder i mitt huvud som gör att alla tankar måste pågå samtidigt hela tiden och som gör att jag inte kan skriva, inte ens kan läsa, och att jag är så irriterad hela dagarna.

Det är så mycket jag vill men det går inte. Kanske om jag vilar lite till. Och lite till. Och sen tar en tupplur.

Denna diet jag håller hjälper väl inte heller. Det väntar väl bristsjukdomar på långa rader efter julskinkemackor till frukost, lunch, middag, kvällsmat i flera dagar. Jag har ett vagt minne av att det fanns något som hette grönsaker. Clementinerna räddar en väl från skörbjugg, men det räcker inte. Kroppen vill ha mer.

Jag är till och med sugen på broccoli. Då har det gått långt.

Jag önskar att jag vore bättre på att använda min tid, i stället för att bara slå ihjäl den. Man vet ju inte hur mycket av varan man får, rätt var det är kanske den tar slut. Vad säger jag då? Jag har i alla fall hunnit se en massa bra tv?

Det kan väl ändå inte vara det här livet som det är meningen att jag ska leva. Blir 2007 året när jag tar mig i kragen och genomför de nödvändiga förändringarna?

Är det jag gjort 2006 ett steg på vägen eller ännu ett steg i fel riktning? Det är så svårt att veta.

Och fortfarande ingen som vill låta mig kika lite i facit.