Är det så här det ska vara nu? Varenda helg, sitta uppe natt efter natt och försöka hålla borta alla hemska tankar medan jag väntar på att sonen ska komma hem?
Som jag har klagat över att han aldrig lämnade datorn, inget liv förutom det där förbaskade spelet timme efter timme, långt in på nätterna.
Universum har ett sinne för ironi.
Jag har inget som helst sinne för något. Jag är bara trött.
En vecka till julafton. Två veckor kvar av året.
Jag vet inte vad jag ska tänka om det. Jag menar, 2006 blev inte som jag hade tänkt mig. Jag försöker att inte vara besviken, inte jämföra med mina drömmar. Bara se det som det är, rent objektivt.
Jag lever. Har hälsan. Familjen likaså. Inga akuta problem som jag inte klarar av. Jag har inte fått något av det jag drömde om för ett år sedan, men jag har det ganska bra.
Om man bara inte jämför med hur det hade kunnat vara.
Det borde inte vara så svårt.
Men hur gör man med drömmarna inför 2007 om drömmarna jag hade inför 2006 inte ska betyda något nu?
Är det lönt att önska sig något, sträva efter något, jobba för något? Om ännu ett år kommer jag ändå bara sitta och försöka att inte bry mig för mycket om vad jag hoppas på nu. Inte vara besviken för att de drömmarna inte heller gick i uppfyllelse.
Jag har ingen aning om vad som kommer hända med mig 2007. Mitt liv är helt oförutsägbart just nu. Jag lever bara en dag i taget. Inga långsiktiga planer överhuvudtaget.
Kanske är det bäst så. Kanske ska jag inte önska mig en massa. Bara låta saker hända när de är mogna för det.
Försöka acceptera att man inte alltid kan få allt man vill ha.
Men det lilla barnet inuti mig skriker: Jag vill, jag vill, jag vill! Inte så högt men så gällt att det skär genom själen.
Det skär rakt genom tomheten.
Hur kan det göra så ont?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar