Tvåhundra

Min tvåhundrade post. Dvs 200 dagar sedan jag lämnade Svalöv för sista gången. Jag hade så många förväntningar. Ingen av dem handlade om att stå vid en maskin 8 timmar om dagen.

Och här är jag nu.

Men det är skönt att jag ska gå och jobba idag. Inte så mycket tid att tänka. Tycka synd om mig själv för att jag inte gjort något av mitt liv. Bara bita ihop och göra det som behöver göras.

Och så kommer tiden att rusa på så där som den gör, och vips är det fredag eftermiddag och så är det jul och jag gillar ju pepparkakor så vad gnäller jag egentligen över!?

Men det är fortfarande väldigt förvirrat i mitt huvud. För många tankar på en gång om dagarna gör mig lättretad och tjurig och om nätterna har jag så jobbiga drömmar att jag längtar efter att få vakna så att jag kan få lite vila.

Hoppas det blir hårt på jobbet idag så jag kan få sova ordentligt i kväll.

För tvåhundra dagar sedan skiljdes vi åt. Skrivartvåorna. Jag ägnar en tanke åt de andra idag, undrar var de befinner sig, vad de gör, om de skriver. Om de har det bra.

Inte så att vi var de bästa av vänner eller så. I så fall hade vi ju hållit kontakten efter avslutningen. Men vi kom väldigt nära inpå varandra under de två åren, särskilt i tvåan. Med näsorna i varandras texter studerade vi varandras blottade själar noga, vecka efter vecka.

Jag söker efter deras namn på SvB.se och på kultursidorna. Det ska bli kul att läsa deras böcker när de kommer.

De ska få en egen hylla.

Inte för att vi var vänner eller så. Men för att vi gjorde det tillsammans. För att de var där när jag började skriva.

För alla skrattens skull och insikterna älskar jag dem. Var och en på sitt sätt.

Det var 200 dagar sedan. Och i ett helt annat liv.