Julafton

Dygnsrytmen är allvarligt rubbad och det fanns inte en chans att jag skulle somna om trots att jag vaknade inte långt efter klockan fyra på morgonen. Jag tvingar mig själv att ligga kvar till klockan fem. Jag ska ju ha en chans att hålla mig uppe i kväll också.

Julafton. Det är ett laddat ord. Fullt med dofter och smaker, känslor, krav och förväntningar.

Jag saknar de jular jag aldrig hade med sonen och önskar att han fortfarande var en si så där en fyra år, den tiden i livet då julen är som allra bäst. Bara magi och under och spänning och inga som helst krav eller orimliga förväntningar, ingen stress och inte en massa arbete.

Jag har skalat ner på förväntningarna i år, skalat ner på allt. Inte så mycket mat, inte så mycket godis, inte så många tomtar i vardagsrummet. En lite mindre gran med mer sparsamt med pynt i. Inte så många klappar. Köpt det jag vill ha till mig själv så att det inte ska spela så stor roll om jag bara får grytlappar och knivblock.

Jag försöker att inte begära någonting. Jag vet ju att jag inte kan ställa några som helst krav.

Inget har jag gjort mig förtjänt av.

Men jag önskar mig. Inte bara i dag, utan hela tiden.

Inför 2007 har jag förväntningar. Jag tycker att det är dags nu. Dags att saker och ting ordnar sig. Att jag får en tydligare bild av världen och min plats i den. Att jag förstår saker och ting.

Att inte allting hela tiden ska vara så kaotiskt, så oförutsägbart, så okontrollerbart.

Och om det absolut ska vara det (vilket jag misstänker att det måste), att det kan vara det på ett lite positivt sätt ibland också.

En överraskning behöver inte vara obehaglig.

Som i Trisslottsreklamen. Plötsligt händer det. Det vet jag väl.

Men om det plötsligt kunde hända något som gjorde en glad. Bara en gång ibland.

Det hade varit kul.

Ett sådant 2007 vill jag ha.

Det önskar jag mig nog mest av allt i julklapp. Till och med mer än Peter LeMarc-DVD:n.