Dagen före dagen före Dagen

Vad jag önskar mig mest av allt i julklapp är att någon ska säga något snällt till mig, helt spontant, helt otvunget. Men det är väl det där med karma. När var jag egentligen snäll mot någon senast? Minns inte.

Ingen klappar igelkottar. Så är det bara.

2006 blev inte alls som jag hade tänkt mig men jag har lärt mig mycket. Mest av allt har jag lärt mig att jag ingenting har vetat, ingenting har förstått.

2006 blev året när jag tvingades ut ur min comfort zone. Och det är ju inte så pjåkigt här ute, nu när jag väl är här. Det är jobbigt, svårt, prövande på alla sätt och vis. Men på det stora hela har jag det bra.

Och nu när jag fått min första lön för mödan kan jag ju se litegrann poängen med livet här ute.

Klart att jag längtar tillbaka in i tryggheten. Klart att jag gör. Men jag kan göra det här. Det här kan vara mitt liv ett tag. Tills något annat kommer förbi.

Och kanske kan jag lära mig viktiga saker här ute.

Som att jag inte är något. Som att jag inte är menad att bli något speciellt. Som att jag inte förtjänar något i och av mig själv.

Jag är inte speciell.

Obehagliga sanningar. Men sanna.

Jag är inget särskilt. Jag kommer inte att bli rik och berömd. Jag har inte vad som krävs. Jag är inte beredd att göra det som krävs.

Och slutligen: Att det är ok.

Jag har det bra här, med humanoiderna. Jag ska studera dem noga och lära mig allt de vet.

En vacker dag kanske jag kan gå ibland dem utan att bli upptäckt.