Den enda trösten en dag som den här är att det äntligen har blivit vintertid igen

Jag får inte plats att skriva idag.

Jag har ändå inte ro i själen att tänka ut något att skriva om, så det kan väl kvitta.

Att det ska vara så svårt att få en stund för sig själv, i sitt eget hem. Få sitta ifred vid datorn, utan någon som läser över axeln. Bara fem minuter. Det är allt jag begär.

Men nej.

Vad synd det är om mig idag då.

Nu blir jag dessutom gräsänka i 48 timmar. Får väl se om jag klarar någonting själv.

Skulle inte tro det.

Vissa dagar, alltså. Jag säger bara det. Vissa dagar.

Usch.

Och till råga på allt förväntas jag kunna förklara derivata 15 år efter kursen på Komvux. Hur fasiken kunde jag få en fyra i det här?