Frikort

Nej, man får allt gå upp tidigt om morgonen om man ska få ha datorn för sig själv. Inte för tidigt, dock, för vid blöjbytet kl 4 var han fortfarande uppe. Jävla höstlov. Jävla universitet som inte har undervisning mer än några få timmar i veckan ens när det inte är lov. Jävla samhälle som inte har tillräckligt med lägenheter så unga vuxna kan flytta hemifrån när de vill.

Det verkar vara en "Jävla"-dag i dag. Konstigt. Jag trodde det var måndag.

Högvis med vuxen-måsten har jag i alla fall idag men det är ett sådant ruskväder där ute så jag vill egentligen bara dra på mig raggsockarna och kura under täcket med en god bok och lyssna på en gosig bäbis som snusar sött i den lilla sängen bredvid min.

Problemet är att alla goda böcker är på biblioteket och jag måste gå ut i regnet för att åka och hämta dem senast i dag annars ger de bort dem till någon annan.

Den värsta städstressen verkar ha lagt sig, dock, kanske lagt sig ner och dött rent av eller i alla fall svårt medtagen. Inte orkar jag stressa över sådant som lägenhetsinspektioner, inte nu. Jag har väl riktiga problem jag kan ägna mig åt.

Och om det blir jobbigt och de har en massa anmärkningar kan jag alltid spela ut Kvinno-kortet. "Det där vet jag inget om, det är min man som..." "Jasså, fukt i badrummet? Det får ni nog tala med min man om, det där begriper jag mig inte på." "Farliga elinstalltioner? Ni får fråga min man, jag vet inte..."

Det är synd om männen, de har inte ett sådant frikort. Mina feministiska skrivarkompisar skulle bli så arga på mig om de läste det här, men jag tycker allvarligt talat att det är det minsta man kan begära. Om man inte betraktas som en likvärdig medborgare ska man banne mig inte bära hälften av bördan heller, varken på jobbet, i samhället eller i hemmet.

Tusentals generationer av kvinnoförtryck ger mig rätten att tjura som en treåring när jag inte får som jag vill och att äta så mycket choklad jag bara orkar om jag har mens, eller ska ha mens, eller har haft mens, eller kommer att få mens någon gång inom den närmaste månaden.

En förlossning som min senaste och jag borde ha rätt att slippa allt obehag livet kan ha att erbjuda i minst 10 år framöver.

Det funkar inte så, jag vet.

Men jag kan tycka att det borde det.

I alla fall på en Jävla-dag som den här.