Jag laddar för första ensamma veckan med lillkillen och gör helt vansinnigt orealistiska planer för vad jag vill hinna få gjort innan vi får besök på fredag. Vardagsrummet är fortfarande inte i ordning efter vårens golvbyte, det finns lådor som väntar på att packas upp men det finns ingenstans att ställa grejorna, hela lägenheten behöver städas och alla golv behöver tvättas och fönster putsas och hallen behöver tapetseras om och grejer ska ner till förrådet, en ny hylla till stereon behöver införskaffas och nya krukväxter och kanske en matta eller två och nya gardiner och så vill jag sticka en kofta till mig själv och lillkillens babyfilt är ju fortfarande bara tre decimeter lång och jag behöver laga lite storkok så att vi kan äta även de dagar lillen inte vill att jag ska laga mat och baka bröd är jag vansinnigt sugen på att göra och brownies vore himla gott.
Men om man ska vara lite mer realistisk ska jag väl vara glad om jag klarar av att duscha och klä på mig, få lite mat i mig och läsa åtminstone rubrikerna i tidningen under den här första veckan ensam hemma med liten bäbis.
Små, små steg får jag påminna mig själv. Annars går jag sönder. Igen.
Ett år åtminstone ska jag vara hemma om dagarna och jag ska verkligen inte stressa sönder det här, ska försöka stanna i det så länge det bara går, dra ut på varje dag så långt den låter sig tänjas.
Riktigt njuta av det.
Mammaledig. Det är ett skönt ord. Det består dessutom av två av mina favoritord för att beskriva mig själv.
Ledig är ju det jag är allra bäst på att vara.
Och Mamma är det jag helst av allt är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar