Att få ett par timmar för mig själv, bara jag och min sovande bäbis, surret från datorerna och i övrigt bara tystnaden. Att kunna slappna av, andas ut och in ett par gånger i lugn takt, känna att jag läker, att jag blir mer och mer mig själv igen.
Det är skönt.
Jag unnar mig små ting. Dyr, men ack så god glass. Nya krukväxter till vardagsrumsfönstret istället för de som katten och spinn-krypen tagit. Ett par böcker jag vill ha. Så småningom lite nya kläder, så fort jag har klurat ut vem jag är nu, efteråt. Inte finns det pengar till sådant, inte egentligen. Men jag slappnar av nu, tar en mer avslappnad approach till det där med pengar och finner att det genast funkar mycket bättre.
När jag inte håller så hårt i dem har de inte så bråttom iväg från mig.
Min goda försäkringskassekarma gäller tydligen även försäkringbolag och det sägs att jag ska få min kostnader för komplikationerna efter förlossningen betalda. Man blir inte rik på blodförlust, men en tusing för ett par tre liter är ett bra mycket bättre kilopris än det presentkort på 50 spänn jag får för 450 ml på blodcentralen.
Rik blir jag som sagt inte, men jag är glad att jag får mina sjukhusräkningar betalda. Jag bad inte om det där och det kändes olustigt att jag skulle behöva betala för eländet. Tack för det, TryggH!
Om jag nu bara kunde få någon att betala för min taskiga barndom också. Betala för dödsfallen i familjen, för mina jobbiga separationer och den där bihåleinflammationen som satt i hela sommaren 1993.
Jag har minsann lidit i min dag. Något borde det väl vara värt. Ingen som känner sig manad?
Folksam? Aktsam?
Agria?
Någon?
lördag, oktober 20, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar