Det där med amning, det är ett toppensystem när det funkar.
Inte något vidare när det inte gör det.
Hur många liter jag än dricker känns det som om barnet får i sig ingenting alls. Och så låter det på honom också.
Sista antibiotikan idag och det är meningen att jag ska vara frisk nu. Varför känns det inte så då?
En liten promenad med barnvagnen i höstsolen i förmiddags och fogarna värker hela resten av dagen, förhindrar mig från att bära det skrikande barnet fram och tillbaka i lägenheten.
Istället får jag amma.
Och amma och amma.
Vätskebrist var ordet, sa Bill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar