När idéer blir verklighet

Missförstå mig rätt, visst älskar jag båda mina barn. Jag har bara inte vant mig vid att vara den här nya personens mamma ännu.

Så länge var han bara en idé, en dröm, en längtan. En abstraktion. Tanken om barnet, mitt och makens gemensamma, levde i mig i många år, dag och natt. Så många år att det inte längre kändes som att tanken någonsin skulle bli verklighet. Och nu är han här.

Trots att jag kände av varenda dag av den 9 och en halv månad långa graviditeten blev jag ändå förvånad när han faktiskt kom ut, när barnmorskan la honom på magen. Att det faktiskt blev ett barn, ett som är vårt, ett som vi fick ta med oss hem från sjukhuset och behålla, förvånade mig hela första veckan.

Det är bara som jag är lite trög.

Men jag är väldigt glad att han är här.

Och jag kommer att lära mig att vara lika mycket mamma till båda mina barn. Jag lär mig lite mer varje dag.

Peter LeMarc sjunger Jag försöker lära mig, lära mig att älska dig. Men det är inte det jag behöver lära mig. Jag behöver snarare lära mig att våga. Våga tro att jag får behålla honom. Våga tro att det kommer att bli bra. Våga tro att jag kan bli en bra mamma.

Våga älska honom och inte vara rädd att jag ska straffas av gudarna för den lyckokänsla det ger mig.

Det kan ju inte få vara så här bra, säger den lille djävulen på min vänstra axel.

Och det sitter ingen på höger axel som säger emot.