All work and hardly no pay

Lite för mycket sammandragningar för att allt ska kännas bra, den förbannade stressen har smittat av sig på stackars Skrutten. Trots att jag varit hemma har det varit väldigt spänt, och en hel del arbete också med att packa resten av böckerna inför en snar golvläggning/omflyttning.

Skrutten tycker inte om när jag konkar på lådor här hemma heller.

Men det rör på sig där inne och det känns bra och det är ju fredag och 8 timmar ska jag väl fixa om jag biter ihop. Och blir det jobb i helgen är det ju bara bra intalar jag mig, för pengarnas skull. Snart bryter de för lön och jag har inte så himla många timmar under bältet som jag skulle behöva.

Jag sökte ett annat jobb i går, jag får det ju inte förstås, men för en gångs skull kändes det som att jag skulle kunna få det och jag väntade lite extra på att telefonen skulle ringa, förberedde mig på lite hypotetiska frågor. Och kände mig jävligt vuxen plötsligt, eftersom jobbet var heltid under juni-augusti, och om jag fått det skulle jag inte fått en endaste dag ledigt med man och barn under hela sommaren, men jag skulle ha tjänat pengar och det hade varit oerhört ansvarstagande av mig, oerhört moget, inte likt mig alls.

Men som vanligt i mitt liv springer pengarna åt andra hållet när de får syn på mig.

Äsch, jag ville väl inte jobba på tv-shops kundtjänst ändå. Jag kan tänka mig att det efter några minuter blir lite svårt att uppbåda en massa sympati för människorna som ringer och klagar på att produkterna de köpt för dyra pengar inte utför de mirakel de ju sett dem göra på tv.

Man kan bli frestad att säga dem ett sanningens ord.

Och idag håller alla tummarna för min lilla lilla syster som förväntas föda sin egen lille skrutt, som blir sonens och Skruttens allra första kusin. Det betyder väl att hennes grabb kommer vilken dag som helst utom just i dag, men jag håller tummarna ändå. Idag och framledes.