I värsta fall blir det Hippolyte

En hel oväntad ledig helg ligger plötsligt framför mig och jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att få mest ut av den. Jag vill på något vis vältra mig i den som katten vältrar sig på fläcken på golvet där hennes kattmynta-godis nyss låg. Tänja den på längden och bredden och i alla dimensioner så att det blir riktigt riktigt länge tills jag ska gå och jobba igen.

Men på något vis är helgen redan förstörd av det faktum att det finns en måndag där på andra sidan, och hela försommaren är förstörd av insikten igår kväll att det är hela 7 arbetsveckor kvar innan jag kan få havandeskapspenning eller föräldrapenning. Fan ta almanackor och deras verkligheter. Varför jag kollar sådana saker när jag vet hur sanningen kommer att smärta mig begriper jag inte.

7 veckor är väldigt många blålådor, väldigt många timmar i stödstrumpor och eftersom det rör sig om maj-juni-juli, väldigt många väldigt varma dagar i stödstrumpor.

Det här blir min död, som sagt.

Två veckor till nästa kontroll hos barnmorskan och jag hoppas verkligen att Skrutten mår bra där inne efter all stress och alla smärtor och alla timmar av gråt och förtvivlan. Det är alldeles outhärdligt att gå en hel månad mellan kontrollerna. Vad som helst hinner ju hända på en månad.

Vi har börjat diskutera namn och just nu är läget sådant att vi har tittat på topp 100 för 2006 och konstaterat att det inte finns något där som vi kan tänka oss. Varken för pojkar eller flickor. Dessutom så rynkar jag på näsan åt alla hans förslag och han höjer på ögonbrynen åt alla mina.

Det kan bli ett problem.

Vi behöver hitta ett ovanligt namn som inte skriker freak på skolgården och som vi båda två trots våra vitt skilda bakgrunder och referensramar tycker om. Inget från bibeln, inget som redan finns i familjen eller bekantskapskretsen, inget som förekommer flitigt på löpsedlar. Inga kändisar, inga karaktärer ur populära filmer, inga hundnamn.

Personligen har jag ett starkt känslomässigt band till Alba efter att ha gråtit floder åt The Time Travelers's Wife och deras många försök att få barn, parallellt med våra egna försök. Men rent objektivt är B en ganska ful bokstav och namnet ligger egentligen inte helt bra i munnen. Alma och Alva funkar bättre men de ligger båda två på topp 100 nu för tiden. Andra litterära hjältinnor jag gärna skulle döpa ett barn efter är Esther och Amelia ifrån Marika Cobbolds två bästa böcker.

Dolores (She's come undone) och Thursday (efter Jasper Ffordes hjältinna) ska mitt stackars barn dock få slippa. Jag är inte elak på det viset.

Observera hur det bara är flicknamn som simmar runt i mitt huvud. Rent och skärt önsketänkande från min sida, och jag fasar för hur jag ska reagera när de lägger min nyfödde son på min mage.

Men det är ett helt annat blogginlägg.