Inget så kallat liv alls

Det måste ju vara ett grundläggande konstruktionsfel att det blir extra svårt att somna om man är för trött. I går kväll var jag i alla fall för trött. Fy fasiken vad trött jag var. Och ändå är det ingenting mot hur vansinnigt trött jag är nu. Skräp också.

Jobbet är pest och pina och det finns ingen bra utväg därifrån. Enda sättet jag kan slippa jobba är om det blir något fel, om Skrutten börjar fara illa av det. Det spelar ingen roll hur ont jag har, hur stressad jag är, man blir inte sjukskriven för sådant. Man blir inte sjukskriven under graviditet om inte barnet är i fara och det vill jag ju inte, absolut inte.

Men leva med dessa smärtor, precis hela tiden, att aldrig orka någonting efter jobbet, vad är det för liv? Egentligen?

Nu har det i alla fall blivit dåligt väder och jag hoppas det håller i sig för det förhindrar att jag kokar innanför de obekväma strumporna och det förbannade bältet. Håll temperaturerna ner fram tills juli, snälla SMHI.

Dessutom gör regnet att syrenerna luktar dubbelgott. Jag tycker om syrener. Särskilt de lila.

Om jag hade haft några som helst pengar hade jag köpt ett hus igår, bara för att det låg inklämt bland en massa jättestora syrenbuskar.

Location, location, location som mäklarna brukar säga.

För övrigt är det jobbigt att Mitt så kallade liv ÄNTLIGEN kommer på DVD den 14 maj och att jag inte har några pengar att köpa den för.