Real nice tomaters

Och så var det maj och våren är väl nu ett faktum, eller kanske till och med försommaren på dessa breddgrader. Och det är så ljust i sovrummet att jag knappt kan somna och dessutom vaknar jag jättetidigt och det sammantaget gör att det känns som att jag inte sover alls men det måste jag väl ändå göra eftersom jag inte har blivit alldeles psykotisk ännu.

Huvudet är fullt av tankar på jobbet som kanske inte finns mer, och på lägenheten där det kanske någon gång kommer att läggas nya golv och möbler kommer att ställas på plats och var ska de i så fall stå och kanske behöver vi skaffa något nytt. Och på Skrutten som slår frivolter då och då och som kommer att förändra så mycket att jag inte har en aning om hur livet kommer att se ut, redan nu är det så annorlunda, bara en sådan sak att jag knappt kan gå mer än tjugo minuter utan att bäckenet faller i bitar.

Det är ganska annorlunda.

Jag oroar mig för sonen som inte orkar plugga mer, men som bara måste för vad finns det egentligen för alternativ om man är 17 och inte idrottar på elitnivå. Jag försöker hjälpa honom med matten, men jösses, och jag har ändå läst just den kursen en gång i tiden och fått en 5:a på den, men nu begriper jag ingenting plötsligt, det måste vara en dålig bok.

I går lagade jag middag helt på fri hand och det blev väl så där, men en upptäckt gjorde jag som kommer att förändra världen, min värld i alla fall. Cocktailtomater delade på mitten och lätt stekta med thai sweet chili-sås i pannan var det godaste jag någonsin har åstadkommit och kommer att dyka upp igen i mitt kök i alla möjliga sammanhang.

I dag är alla lediga och det betyder väl att inget blir gjort, men jag tänker fortfarande på boken och tänker fortfarande skicka in den så fort jag har fixat till alla korrfel och så.

Någon slags våg av optimism sveper genom livet och jag hänger på.

Kul att prova på något nytt för en gångs skull.

Som till exempel jävligt schyssta tomater.