Att vilja men inte kunna

Fåglarna utanför mitt sovrumsfönster går efter en helt egen sommartid och börjar sjunga intensivt långt innan det börjar ljusna. Det är då för väl att jag inte kan sova p g a halsbränna, sammandragningar och sendrag i vader och fötter så jag är vaken till denna konsert.

Varje dag. (Natt)

Inte vet jag vad det är för sort, kan endast urskilja Struts, Tupp och Papegoja i den familjen, resten är bara Fågel. Precis som alla träd utom Gran, Ek, Lönn och Björk bara är Träd.

Jag önskar jag kunde mer sådana saker. Jag önskar jag kunde mer överhuvudtaget, speciellt nu när jag bara är låghalt och tjock och klumpig och kinkig hela tiden.

Jag skulle vilja kunna tala fler språk, laga mat, köra bil riktigt bra och stor lastbil med. Spela en massa instrument och kunna rita och måla tavlor och tapetsera så det inte ser ut som om jag har gjort det själv, och snickra ihop de möbler jag vill ha precis som i RoomService, och klippa mitt hår så det inte blir fult. Färga mitt hår så inte öronen blir så blåa varenda gång.

Jag bara vill och vill och vill.

Men vad hjälper väl det?

Idag ska jag på sjukgymnastik och lära mig att leva med ett sönderfallande bäcken. Det står inte på min lista över saker jag vill göra innan jag dör, men det blir väl värdefull kunskap det med.

Sedan ska jag förvärvsarbeta i tre hela dagar. Ju mindre jag tänker på det desto bättre.

Och så blir det fredag och mitt framtida öde ska avgöras.

Det blir la roligt, då!

Så bra ordnat det är att någon jag inte känner, som träffar mig för första gången, ska avgöra vad jag kan och inte kan på mitt jobb som han/hon inte vet något om.

Andra människor kan, de.

Lite avundsjuk kan jag bli ibland, i alla fall.