Förstagångsmoster

Jobba mer, sov mindre, tänk inte så mycket på saker och ting. Det är inte lätt men det går, sakta men säkert. Maken får göra allting här hemma, jag bara jobbar mina 8 timmar och sedan går jag hem och vilar. För varje timme som går tänker jag; en hundring till. Och en till och en till.

Och en till.

Vilken tur att det enda i livet som spelar någon roll är pengar, så att det inte gör något att man försummar familjen och hemmet på det här viset. För att inte tala om skrivandet. Sig själv. Ska man inte tala om.

Så det gör vi inte.

Och att jag måste åka till Sthlm snart och presentera mig för min sprillans nya nevö talar vi inte heller om.

Jag tyar inte mer måsten nu.

Inget annat finns än jobbet och värken, i evighet.

Amen.