Baby on board

Något av det värsta som finns är ibland att få bekräftelse.

Igår hos barnmorskan när jag berättar hur jag mår och gråter en skvätt så säger hon att jag kanske inte ska jobba mer och att hon ska ordna en tid att diskutera sjukskrivning med en läkare. Jag kan inte få någon tid förrän om en vecka men bara det faktum att någon annan tänker så när de ser mig, hör hur jag mår, gör att jag mår sju resor sämre, med en gång.

Jag som trodde att jag bara var lat och gnällig.

Kan det vara så att det är synd om mig på riktigt? Hisnande tanke.

Skrutten verkar i alla fall må bra enligt hennes kontroller också och tillväxten som jag var så orolig för är det inget fel på. Vi har fått vårt första kryss på tillväxtkurvan och Skrutten verkar vara lite större än genomsnittet.

Storebror upp i dagen.

Jag känner mig så gravid nu, efter denna vecka med många händer på magen och många kontroller, och jag längtar så till den dagen då allt golvstöket är över för då har jag lovat mig själv att jag kan få börja inventera alla babysaker nere i förrådet, tvätta upp små, små kläder och sortera i storlekar, tvätta små, små sängkläder och bädda en liten, liten säng osv.

Det är ju alldeles för tidigt att börja med sådant, men det kliar i fingrarna på ett sätt som inte bara beror på att jag glömt smörja in händerna. Jag vill boa, fixa, planera, köpa hem och förbereda i god tid.

Packa min BB-väska och öva på andningen.

Jag vill göra allt sådant och sedan vill jag föda barn.

Det är så mycket jag vill göra. Kuvertering finns inte ens långt ner på den listan.