Julaftons-afton och ingen julefrid står att finna. Allting är bara jobbigt och svårt och det känns inte som att vi är vänner här hemma. Det bådar inte gott inför julen.
Det bådar inte gott alls.
Jag är trött, sliten och frustrerad. Så mycket har gått fel, så mycket jag tänkt har inte blivit och jag är alltför tunt utspridd nu. Jag klarar inte, räcker inte, orkar inte täcka upp alla mina ansvar.
Jag hittar en tjuga i affären och trots att jag försöker lämna den ifrån mig får jag den prackad på mig. Så ovan är jag vid att pengar vill komma till mig att jag missar det uppenbara och jag spenderar den inte på en trisslott som jag ju skulle ha gjort.
Så missade jag förmodligen min enda chans till månadsklöver.
På kvällen när vi ska klä granen är ljusen döda. Trots makens blixtutryckning går det inte att rädda. Julgransljusen är slut i alla affärer som har öppet så sent.
Granen blir inte klädd. Jag har inte fixat några strumpor i år, varför vet jag inte, förmodligen ren och skär glömska. Ingen kommer att bli glad för det jag ger dem, ingen kommer ge mig något jag vill ha.
Inte en bra känsla att ta med sig till sängs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar