Jämna plågor

Jag mådde ju bättre hela natten och på morgonen mådde jag bra, lite vek bara och väldigt hungrig, men det var en lömsk fälla för att få mig att äta och vid tio-tiden började det kurra lite väl mycket i magen och det var bara att ta sin bäbis och gå och dö på toa, om och om igen, och han är verkligen världens mest tålmodiga bäbis för särskilt roligt kan det inte vara att ligga på badrumsmattan timme efter timme även om han är kär i mitt blåvita badlakan med det fina blommönstret.

Med en sådan mage kan man ju inte gå ut så det blev en lång dag här hemma och mycket kånkande, tack och lov för sjalen som vi provade att sitta framåtvänt i fast att han är flera månader för liten men det gick ju så himla bra ändå, så nu har jag lika ont i ryggen som i magen och det blir ju i alla fall jämna plågor som sägs vara att föredra även om jag inte är säker på varför.

Jag är så trött att det värker i pannan men trots att han sover sött nu i babysittern kan jag inte sova, jag har legat under min gosefilt i en timme och blundat men inte lyckats somna en enda sekund.

Så mycket jag skulle gjort idag, kanske blir det något av sedan, när maken kommer hem, men det enda jag åstadkommit är att anmäla bäbisen till babysim. Det är så långa köer att han förmodligen inte är någon bäbis längre när han får plats, men ändå. Det är tanken som räknas.

Varje gång han får något som store sonen inte fick känner jag mig som en skurk. Det kommer att bli jobbigt om det ska hålla i sig.