Jag stressar som en galning, spenderar alla mina pengar två, tre gånger om, bryter samman när jag inser att det jag beställt i god tid till en av mina bröder inte kommer att levereras i tid så att jag i min tur ska hinna få iväg det till honom, adrenalinet forsar genom blodådrorna och jag har alla taggarna elektrifierade och helt utfällda, med förlängning, och är allmänt livsfarlig att komma i närheten av.
Ack, denna julefrid. Så infann den sig till sist.
Jag vet inte varför jag gör det här. Jag har inte råd. Jag har inte tid. De som jag stressar så ihjäl mig för att skicka paket till vill inte ha dem och kommer inte bli särskilt glada för innehållet.
Det är inte tanken som räknas, om det nu var någon som trodde det.
De bryr sig inte om att jag tänker på dem. De tycker bara jag är jobbig som envisas med julklappar nu när vi är vuxna.
Julen är för barnen, tycker de.
Så fan heller säger jag.
Julen är för MIG.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar