Lite bättre. Inte för att vi rett ut någonting, men jag fick i alla fall ett par timmars extra sömn i morse och that has made all the difference, som han sa, han Robert.
Jag tänker mycket på hur jag mår egentligen, men orkar inte ta tag i det just nu. Tänker också på hur det ska bli sedan, men det vill jag verkligen inte ta tag i nu.
Inte nu när jag slipper. Det blir verklighet nog sedan, när föräldrapenningen är slut. Ingen verklighet ska komma in och störa oss här i bäbisbubblan.
Snälla.
Det finns stipendiepengar att söka för konstnärer i början av sin konstnärliga bana och jag tänker att det skulle jag väl kanske kunna betraktas som. Söka kan man ju alltid.
Förmodligen skrattar de lika mycket som banken skulle gjort om jag hade skickat in min kreditansökan, men det behöver jag ju inte låtsas om.
Och så håller jag hoppet vid liv en stund till. Även om det givetvis inte blir något av det.
Jag köper en trisslott då och då för säkerhets skull. De där 50 000 i månaden i 25 år has my name written all over them.
Men det ser tydligen bara jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar