Mycket business blir det i dag och jag stressar upp mig över om jag gjort rätt med min första auktion, men jag tror det, och till sist rasslar pengarna in.
Om jag inte låtsas om dem kanske de inte genast rasslar ut igen.
Med bäbissonen och katten till hjälp lyckas jag emballera de få julklappar jag köpt till avlägsna släktingar i paket som posten kanske inte lyckas förstöra och på ömma fogar släpar vi oss till posten och gör oss av med dem. Det känns konstigt jobbigt och jag vet inte om jag kan förklara varför. Något om att jag vill för mycket med de här små paketen. Om att det är tanken som räknas, men att det inte hjälper vad jag tänker när de inte blir glada för att de får något. Och att det känns jobbigt att inte alla kan få.
Än en gång är det bästa jag kan åstadkomma inte nog.
Inte på långa vägar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar