En alltför hektisk dag och nu kan bäbisen inte komma till ro. Stackars liten. Och stackars maken som tror att det är hans fel att bäbisen gråter. Det är det ju inte.
Som vanligt är felet helt och hållet mitt.
På inget sätt räcker jag till. Ingenting klarar jag av. Osv osv osv.
Byt skiva. Den här har hakat upp sig.
Min karriär som Tradera-försäljare går inte heller något vidare. Efter att ha läst noga alla råd och anvisningar tog jag till mig två tips som skulle öka såväl antalet bud som storleken på buden. Fri frakt och lågt utropspris. Alltså la jag upp min bråte för en krona styck och med fri frakt inom riket med det inte längre kungliga postverket.
Julen kom tidigt i år tyckte folk och la bud på en spänn, lutade sig tillbaka och inväntade första klappen.
Jag kommer att få spendera en förmögenhet på att emballera och frankera mina fyra bråt:ar, minst trettio-fyrtio spänn per försändelse. Och så får jag en krona i intäkt gånger fyra.
Nu är jag ju ingen ekonom, men det krävs matte i nobelprisklass för att få det där till en bra affär.
Det är tur att jag inte hade mer att sälja.
Och sensmoralen av historien är att man inte ska ta några egna initiativ eller anstränga sig för att tjäna pengar. Det lönar sig aldrig.
Bara sitta och gapa och vänta på att stekta sparvar ska flyga in i munnen på en, that's the ticket.
Men det visste jag ju redan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar