Kinkig plånbok

Jag och min slitna rygg passar på att möblera om när bäbisen bärs runt av sin far och space uppstår i vardagsrummet. Jag blir glad.

Fem år i den här lägenheten och först nu är jag redo att börja inreda. Synd att plånboken inte är med på det hela.

Kala väggar uppstår också och jag skulle kunna tänka mig ett par Allan Otte-original eller något annat roligt men det är plånboken inte heller med på.

Och så annonserar maken att det enda han egentligen önskar sig i julklapp är mera minne och det är väl typ det enda jag inte köpt till honom så plånboken behöver tänja sig ännu en liten bit men, nej.

Hemskt kinkig plånbok jag har.

Men snygg är den. Eller snarare, var den. Den är inköpt i Prag en gång för länge sedan, på den tiden jag skrev. Svart med glittriga stjärnor var den det enda som fångade mitt intresse när jag följde med en skrivarkollega med svart bälte i den asiatiska kampsporten Sho Ping runt på byen en ledig eftermiddag. Hon köpte allt annat. Bland annat köpte hon en jätteresväska på hjul, vilket var enda sättet vi kunde få med alla hennes inköp tillbaka till hotellet.

Begåvad ung kvinna, det där. Inte bara på att shoppa.

Begåvade var de allihop, förresten. Jag undrar när deras alster kommer börja dyka upp på kultursidorna. Vilket fruktansvärt slöseri om de inte blir författare.

Undrar om någon tänker så om mig. På allvar.

Vad synd det vore om inte jag skrev en massa böcker.

Jag menar, någon annan än jag.