Ingen parfym heller, tack

Jag hatar mig själv när jag ger honom nappen men det funkar ju. Tyvärr. Om han bara kunde skrika och spotta ut den, så kunde jag låta bli att ge honom den någon mer gång med gott samvete. Men han tar den ju efter lite trugande. Han litar ju på mig.

Fan också. Stackars barn.

Ute på långpromenad idag (aj!) så att han skulle få sova ordentligt länge i vagnen men inte sov han mer än vad som var absolut nödvändigt inte, nej då. Hela vägen till den stora köpcentrat gick vi och jag handlade ännu fler julklappar trots att jag redan köpt det jag skulle och trots att pengarna är slut.

Fan också. Dumma mig.

Dumma lussekatterna måste ta slut snart för jag orkar inte mer och min mage blir sig aldrig lik. Jag har snart ätit min egen vikt i vetedeg känns det som. Blä. Fast gott. Fast äckligt. Fast ändå rätt så... Nej, nu får det vara nog.

Jag inser att jag håller på och sätter mig i en sits där jag bara kan bli besviken, vad konstigt det såg ut då, setting myself up for disappointment försökte jag översätta men det gick inte så bra, men det är det jag håller på att göra i alla fall, när jag köper allt jag kommer över till mina nära och kära och de inte är ute och shoppar till mig ett dugg.

Får jag grytlappar blir jag faktiskt inte så glad. Eller en chokladask.

Bara ett år skulle jag vilja få något som visar att de verkligen ser mig, att de vet vem jag är och vad som gör mig glad. Bara någon gång skulle jag vilja slippa tala om för dem vad jag önskar mig (och var de kan köpa det...).

Om de brydde sig lite, lite skulle de väl vilja anstränga sig lite och klura ut något bra själva.

För säkerhets skull har jag ett paket under granen från bäbisen till mig med något jag verkligen ville ha.

Han är snäll min bäbis. Och han har väldigt god smak i damkonfektion för att bara vara knappt tre månader gammal.

Ett riktigt underbarn är han, mitt lilla underverk.