Jag får idéer. Tankar slår mig och jag tänker att de inte är så dumma. Att det där skulle man kunna göra. Planer tar form och jag ser fram emot saker.
Det borde vara bra. Men det oroar mig.
Mitt sinnestillstånd brukar pendla mellan rätt så låg och djupt deprimerad. En ganska oregelbunden vågrörelse som ändå håller sig bland de mörkare tonerna på gråskalan. När jag mår dåligt mår jag väldigt väldigt dåligt. När jag mår bra tycker de flesta att jag verkar lite nere.
Och nu mår jag på något vis ganska bra. Ibland. Och jag vet inte om det är något jag törs glädjas åt. Om man kan gå på det här isflaket.
Det ser kanske stabilt ut, men man vet aldrig med isflak.
Det är jobbigt att ha dessa depressioner, men jag har alltid skattat mig lycklig att jag i alla fall inte är bipolär. De ställer till med så mycket elände när de är maniska som sedan gör det mycket värre under depressionerna.
Kanske är det tillfälligt, en hormonimbalans efter förlossningen. Kanske rättar det till sig av sig själv, kanske fixar spiralen det om ett par veckor.
Kanske är det här det nya jag. Någon som är glad och framåt.
Hujedamig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar