Resten av familjen får klara sig utan.
Jag hade kunnat köpa hur mycket julklappar som helst till bäbisen. Ingenting alls hittar jag till store sonen. Det är inte alls rättvisande. Jag älskar ju store sonen så mycket mer. Det är bara det att bäbisen nöjer sig med nästan vad som helst som är färgglatt och låter lite. Det gör inte store sonen.
Inte på sistone.
Maken nöjer sig också med så lite. Mig till exempel. Stackars karl.
Jag övervägde på allvar att ansöka om kredit hos banken att handla dyrklapp till store sonen för, men insåg innan det var för sent att dels är det en dålig idé och dels kommer de bara att säga nej (och skratta medan de gör det).
Den som ändå vore vuxen och tjänade egna pengar.
Själv önskar jag mig:
- Vilse i pannkakan på DVD
- Studio 60 på DVD
- fina saker
- nya skor
- ny kappa
- scanner
men redan innan jag läste det här begrep jag att det får jag nog inte. Mitt drömyrke är kanske Mammaledig men så här i juletider är det inte så värst roligt att vara mamma.
Mycket slit för lite ull, som kärringen sa när hon klippt grisen.
Det där med att det är saligare att giva har nog ingen mamma sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar